|
Berättelsen bakom våra Älgpapper
Under våren, tidigt på morgonen, packar vi våra ryggsäckar med lite fika och ger oss iväg in i skogen.
Vi har med oss gutesäckar att plocka älgspillningen i. Eftersom vi vet att det finns björn i området är vi lite försiktiga.
En gång fick vi se en björn attackera en älgkalv. Gömda bakom ett klippblock fick vi bevittna det hela.
Det var skrämmande att se vilken kraft björnen hade. Tyvärr hade vi inte med oss kameran vid det tillfället.
Vi kämpar oss genom myrar och snubblar över gamla fallna träd i jakten på älgspillning. Ofta får vi vandra ganska långt.
Det hela handlar om att hitta de ställen där älgarna har hittat föda under vintern. Det är där man kan hitta spillningen.
Att plocka älgspillning är roligt. Det är lite som att plocka svamp, men efter en dags plockande har vi en ganska tung börda med oss hem.
Man kan se på spillningen om den kommer från en älgko eller älgtjur.
Älgkons spillning är mindre och lite spetsig, medan tjurens är större och ganska rund.
För att hitta föda under vintern när snön ligger djup, äter älgen plantor och buskar som sticker upp över snön.
Dessa plantor innehåller ren cellulosa och det är råmaterialet i papper. Under sommaren och hösten är inte älgspillningen
lämplig för papperstillverkning eftersom de då äter mer gräs och örter som inte innehåller cellulosa.
Det är väldigt lätt att gå vilse när vi vandrar omkring med blicken ständigt fäst vid marken.
Innan vi vet ordet av så har vi tappat riktningen.
Vi har gått vilse flera gånger.
När vi var ute och letade älgspillning en gång kunde vi inte enas om vilket håll vi skulle gå för att hitta hem.
Efter ett par timmar insåg vi att vi gick i cirklar.
Plötsligt rusade en stor älgtjur fram ur buskaget! Vi skrek och sprang för livet. Älgen blev nog också rädd, han sprang åt motsatt håll.
Tillslut, efter att ha gått i många timmar, och med skymningen nära, hittade vi ut på en väg som ledde hem.
Efter denna upplevelse har vi investerat i en GPS.
En annan gång blev vi jagade av en älgko som försvarade sin kalv.
Vi hade råkat komma mellan ko och kalv.
Älgkon la öronen bakåt, frustade och stampade med frambenen innan hon gjorde ett utfall mot oss.
Återigen sprang vi skrikande som förvirrade hönor! Vi är inte världens modigaste kvinnor!
Förra hösten såg vi en älgtjur som höll på att göra en brunstgrop.
Han stampade noggrant till botten på gropen. Sen ställde han sig där och kissade, för att sedan rulla sig i blandningen
av urin och sexferomoner, allt för att lukta riktigt manligt inför älgkon som stod en bit ifrån och tittade på.
Plötsligt gick hennes 1-års kalv ner i gropen och kissade han också. Tjuren blev rasande!
Allt hans arbete var förgäves! Han jagade bryskt iväg kalven, men då sprang även kon iväg.
Så där stod han – en ensam tjur, utan ko och med en fördärvad brunstgrop. Vi tyckte nästan synd om honom.
Anns far fick en gång i fullmånens sken se en älgtjur som höll på att para sig med en älgko.
En yngre tjur kom och stack den äldre i baken. Han fick lov att avbryta sin betäckning och jaga iväg slyngeln.
Detta upprepade sig i över 1 timme. Det var en kall kväll, men min far kunde inte få sig till att lämna detta fantastiska skådespel,
trots att han frös rejält. Det är inte varje dag man får chansen att se någonting sånt där.
Att söka älgspillning i skogen är ett tidskrävande och tungt jobb.
Men när vi summerar dagen har det alltid hänt någonting nytt och spännande.
Det är inte alla förunnat att ha naturen runt hörnet och älgarna vandrande runt knuten.
Vår filosofi är att jobba med naturen på naturens egna villkor.
| 
